Att stå på en liten bro, tidigt på morgonen och låta solens första strålar värma en efter den lite svala natten, är skönt. Bara stanna till, i mitten. Stå kvar just där, och veta att man kan ta sig över, men man kan också gå tillbaka. Och medan man funderar över hur man skall göra, kan man passa på att upptäcka allt det vackra som finns omkring en. När man nu i alla fall befinner sig just där. Någonstans i mitten. Tids nog hinner man välja. Eller, om någon annan gör valen, ja då måste man bara foga sig. Och som spindel parera vinden, men aldrig ge upp.